5 saker som sabbar ditt fokus

Vissa dagar är det svårare än andra att skriva. Och ibland hamnar man i en svacka som varar en hel vecka, eller till och med en månad, eller ett halvår … eller … För vad håller du på med egentligen? Ingen kommer väl att vilja ge ut ditt manus? Och om någon mot förmodan skulle vilja göra det så kommer ju ingen att läsa och recensenterna kommer att såga hela skiten. Vilken töntig dialog det blev på sidan 14 förresten. Det kan du ju till och med se själv. Och … STOPP!

Vi drar i handbromsen och identifierar fem farliga triggers (och hur du tacklar dem).

1. Sociala medier

För att undvika missförstånd – vi som driver Skrivbubblan vet det mesta om att fastna på Facebookchatten eller Instagram i timmar. Vi är inga renlevnadsmänniskor när det kommer till onödig skärmtid (och vi älskar hamsters on a piano). Men: För att kunna skriva behöver du skärma av och skapa en skyddad bubbla för ditt skrivande. Plingande pushnotiser ingår inte i den bubblan. Ej heller Facebookmeddelanden eller snapchats eller mail. Varje gång hjärnan blir avbruten behöver den 25 minuter på sig för att kunna återgå till full koncentration. Så välj din skärmtid och stäng av för att kunna fokusera.

2. Människor på sociala medier

Oj, har Stina-Lena som du gick i mellanstadiet med skrivit tre böcker? Och nu är hon på Mallis med sin familj och skriver hela dagarna vid poolen på sin laptop. Hon dricker champagne också. Vem tar hand om ungarna egentligen? Och nu har Stina-Lena fått en jättebra recension som hon postar med fyrverkeriemojis och dansemojis. De glada kommentarerna väller in. Vad kul för henne! Varför är du inte lika lyckad? Fundera på det du. Gärna all vaken tid!

Hur ska du tackla det här? Ett dåligt sätt är att aktivt leta upp fler människor som är mer lyckade än du och sen sitta hemma och sura över att du inte lyckas med nånting (tro mig, vi har alla de dagarna). Ett bra sätt är att köra på och göra sin grej. Ja, det låter som en fet klyscha, men hur tror du att alla de där lyckade människorna har skrivit sina böcker? Spökskrivare? Nej, de har allihop satt sig ner på kontorsstolen, slagit på datorn och skrivit, skrivit och skrivit. Varenda en av dem. Och det behöver du också göra.

Ett annat tips är att se sig själv som en bil på en motorväg. Du har en startpunkt och ett mål. Du håller den hastighet du behöver. Låt andra bilar svischa förbi, du har fokus på ditt mål.

3. Skrivkramp

Skrivkramp, vad är det egentligen? Så vida de utslitna tangentbordsfingrarna inte de facto drabbats av kramper så vågar vi hävda att skrivkramp alltid är något annat. Som vadå? Tja, ett vanligt problem är att man inte vet hur man ska ta texten från A till C. Eller att man inte har bestämt sig riktigt för hur huvudpersonen ska vara. Eller att självtvivlet väller upp så högt i kroppen att hela projektet känns dömt att misslyckas.

Beroende på vad problemet är så finns olika angreppspunkter. Om det är problem med storyn så hjälper det ofta att skaffa sig en plan. Se det som att gå tillbaka till ritbordet för att få stommen på plats. Det kan tid att komma på lösningen som får just ditt manusbygge att hålla ihop, men om du ger det tid så kommer bitarna troligen att hamna rätt till slut.

(En lite flummig grej som jag brukar göra och som alltid funkar är att jag ger hjärnan i uppgift att tänka ut en lösning på problem X. Till exempel: Hur ska huvudpersonen trassla sig ur det här? Och så får jag gå och grunna på det när jag diskar eller promenerar med hunden och så trillar poletten ner efter ett tag.)

Angående självtvivlet så får det bli en egen punkt.

4. Självtvivel

Du borde tänka på texten, men i stället tänker du på dig själv. Var det så här livet skulle bli? Har du ens någon talang? När ältandet väl har rullat igång blir du handlingsförlamad och snart kollar du på Netflix i stället för att skriva. ”Det är ändå ingen idé.”

(För mig är det förresten inte ovanligt att självtvivel utlöses av riktigt begåvade författare. ”Jag kommer aldrig bli så där bra! Jag bör nog söka mig ett städjobb. Det är ju bra motion med trappstädning.”)

I det läget kan det vara bra att svara på frågan: Varför skriver jag?

I mitt fall, är det för att jag vill bli lika begåvad som Emma Cline? Nej, det var inte riktigt så va? Visst, jag skulle absolut såga av mig en hand eller i fall ett finger för att få Emmas psykologiska tonträff, men det var väl inte därför jag började skriva?

Jag gör ju det för att jag tycker om det. Och för att jag hoppas att mina böcker ska hitta ut. Vilka av de här sakerna kan jag veta säkert? Jo, att jag tycker om det. Jag kan inte veta om en bok blir utgiven eller hur den kommer att tas emot. Att skriva är alltid att leva med ett visst mått av osäkerhet. Ibland är det extremt stort, ibland mindre. För att återvända till bubblan i punkt ett: Du behöver få vara ostörd i din kreativa bubbla för att kunna arbeta.

Så hur stänger man av osäkerheten? Finns det en lysknapp nånstans? Tyvärr inte. Det handlar om att försöka skaffa sig en trygg plattform att vara och verka på. Tänk på det som en äng med högt gräs där du trampar ut en alldeles egen plätt. Efter hand kanske plätten blir större, i takt med att du känner dig mer självsäker?

 

5. Stress

Du har så mycket om dig och kring dig hela tiden att du bara hinner skriva ett stycke på bussen (om du får sitta ensam på ett tvåsäte helst) eller en halvtimme efter att barnen gått och lagt sig. Eller så har du den faktiska tiden, men hjärnan är så uppvarvad att du inte får ner något på datorn ändå.

Kan du göra något för att minska stressen i ditt liv? Skära ner på måsten, kanske prata med chefen om avlastning på jobbet, be någon om hjälp med barnen eller vad du behöver. Och planera din skrivtid! Skriv in den i kalendern och låt inget komma i vägen (om det inte är totalt serverhaveri på jobbet, översvämning på toan eller barn och sambo kaskadkräks i vinterkräksjukan).

Kan du förresten skära ner på tv-tid? Ingen som skriver böcker verkar ändå ha tid att titta på tv så det är ett bonustips: Umgås bara med andra som skriver så slipper du känna dig utanför för att du inte sett den senaste säsongen av The Handmaids Tale.

Lycka till!